Jämställdhet i Selmas julsaga!

I år har vi i vår familj följt Selmas julsaga och vi tycker den är jätte bra och mysig att titta på. I helgen läste jag tidningen Expressen på nätet om att Selmas julsaga inte är jämställd och har fått tummen ner av  mätföretaget Gendertimer. Gendertimer har undersökt hur mycket tjejer/kvinnor får tala i programmet jämfört med killarna/männen och det visade sig att kvinnorna endast talar lite mer än en fjärdedel av programmet trots att Selma är huvudrollen.

Det första jag tänkte var; Hur fan orkar dem? Vem bryr sig egentligen om hur många meningar varje person får säga? Alltid ska det vara något att klaga på. Självklart ska vi ha jämställt i Sverige men att klaga på sådana saker känns bara så löjligt. Det är ett program och det har nog inget med diskriminering att göra. Ibland tycker jag att saker och ting går för långt. Det är absolut inget vi har märkt av när vi har tittat på och inget som jag ändå hade stört mig på då det är ett program och manuset är skrivet på det sättet. Jag tror knappast att de som ligger bakom manuset gjorde det för att diskriminera tjejer/kvinnor och om det nu var så, så är det självklart inte okej.

För mig handlar jämställdhet för mig mer om t.ex det Hedlin skriver i sin bok om att kvinnorna missgynnas i arbetslivet när manliga chefer oftast väljer sina medarbetare efter kön istället för kompetens.

Vad tycker ni om Selmas julsaga? Har ni märkt av detta och i så fall vad tycker ni om det?

Hedlin, M. (2006). Jämställdhet, en del av skolans värdegrund. (1. uppl.) Stockholm: Liber

http://www.expressen.se/noje/domen-mot-julkalendern-inte-jamstalld/

Jag vill inte städa!

Ni som har barn kan säkert relatera till sådana situationer. Jag tror säkert att detta uppstår en hel del i många barnfamiljer. Barn som är envisa och inte gör som man blir tillsagd eller att man har lovat barnet att få något om man gör bra ifrån sig. Detta kan man koppla till Behaviorismen, positiv förstärkning, vilket innebär att ett visst beteende belönas och troligtvis vill man upprepa just detta beteende eftersom man vet att det medför något bra.

Belöning kan även ges i form av beröm och det behöver inte alltid vara något man får. Själv tycker jag att barn ska få känna känslan av hur det är att göra något bra ifrån sig, men samtidigt så tycker jag inte att man ska skämma bort barnen för mycket med en massa belöningar för då tappar man vitsen med det goda beteendet i handlingen. Till slut så kommer barnet endast göra saker för att belönas och det är nog inte det man är ute efter. Jag själv strävar efter att mina barn ska lära sig av sina handlingar och vill att det ska förstå själva handlingen i sig och inte enbart se belöningen.

Vad tycker ni om belöning? Är det bra eller dåligt? Har ni något speciellt som ni kan koppla till positiv förstärkning?

• Hwang, P. & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. (3., rev. utg.) Stockholm: Natur och kultur.

Besöker tomten alla barn?

I Morgan Allings bok beskriver han hur han som barn blev flyttad mellan flera olika fosterhem och egentligen inte hade någon fast och trygg punkt. Något som är aktuellt nu i dagarna då Musikhjälpen har dragit igång med sin insamling. Detta året är initiativet "Barn i krig har rätt att gå i skolan". Privatpersoner, företag, föreningar startar egna initiativ och samlar in pengar. Det finns även auktioner där de budas på olika saker och pengarna går oavkortat till Musikhjälpens initiativ.

Det jag vill få fram i min serie är att man som barn inte riktigt vet hur det ser ut i andra länder eller i Sverige för andra barn. Min lillebror som är 12 har startat ett initiativ med ett par kompisar där de samlar in pengar i en bössa från musikhjälpen.

I min serie får Alfred en tankeställare, han får lite skuldkänslor att han får julklappar när inte alla andra barn får det. Han får veta från sin mormor att det är tyvärr så i andra länder och även i Sverige. Alla har inte råd med julklappar eller julfirande.
Han lär av det han får berättat för sig och även det han får se på TV (Musikhjälpen).

Morgan Alling kanske inte heller hade julfirande eller massa klappar under sin gran, inte som han kanske kunde uppskatta på samma sätt som han kan göra nu när han har skapat sig sitt egna liv.

Tänkvärt i dessa tider!

Lucia eller inte lucia?

På förra veckans nyheter blev det ramaskri efter Åhléns julkampanj inför Lucia då de hade en mörkhyad liten kille på bild som var Lucia.
I morgon är dagen då det är dags för luciafirande runt om i skolor osv.  Varför får inte vem som helst vara lucia? Är det tvunget att vara en "vit" tjej? Vi alla är väl människor med lika värde och ska ha samma rättigheter?

Det var en viss organisation som ställde sig upp mot detta och tyckte att det var helt fel att denna pojken som var lucia var mörkhyad och kille. Vad man har kunnat läsa i efterhand tog Åhléns bort denna bilden då pojkens familj hade vädjat om det. Familjen hade mottagit flertal rasistiska brev, kommentarer om denna lilla pojk som så oskyldigt var Lucia.

I dagens samhälle anser jag att hela denna grejen med vad som är rasistiskt och inte har tagit en sväng åt fel håll. Man tar bort pepparkaksgubbarna ifrån luciatågen i skolan, vem som helst får inte vara lucia. Ska man se ut på ett speciellt sätt för att få klä ut sig för en dag? Har någon annan rätten att säga och bestämma vem som får och vem som inte får?

Man kan läsa i flera skrifter att alla människor ska ha lika rätt och samma förutsättningar. Blev det bortglömt i all denna hysteri?  Ger man barnen rätt signaler när man agerar på detta sättet?

Var går gränsen???

Kommentera gärna med era egna åsikter och tankar kring detta. Det väckte en enorm frustration inom mig då jag själv har utländsk påbrå i min familj och bland mina syskon!


Gå även gärna in och läs/kika på detta angående min text.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/ahlens-tar-bort-luciabilden-efter-hatet

1:1 = en dator till varje elev

En tanke kring en mer it-baserad skolgång.

Mina tankar började florera när jag läste Nottinghams - Utmanande undervisning i klassrummet men även i samband med nuvarande kurs. Han beskriver att återkoppling genom video och dator i många fall uppfattas mer positivt jämfört med direkt återkoppling från läraren. Han menar att negativ återkoppling från en lärare uppfattas av eleverna som personlig kritik medans från en dator ser eleven endast det fel kring kunskapen som gjorts (Nottingham, 2013 s.41). Men vad är det som är bra med en datoriserad skolmiljö och vad kan vara dåligt med det?

I en tid av nedåtgående skolresultat, bortsett från det senaste, motiverar man 1:1 genom att det skall höja elevernas prestationer i skolan och vara en del av lösningen för en positiv trend kommande PISA undersökningar (Grönlund, 2014 s.12).

Jag anser att datorn har väldigt många positiva sidor om den nyttjas på rätt sätt.
Skolan och lärarna får en högre förmåga och en större tillgänglighet att utforma lektioner på nya sätt.
Fortsatt så är kunskap kring datorer en nödvändighet i många fall i den framtida arbetsmarknaden. Samtidigt så skapas det oändliga tillgångar till information på internet.

Problemet som jag anser komma och vara är okunskapen och den problematik som skapas med teknik. För att datorn skall vara ett hjälpmedel i skolan och inte ge negativa resultat måste skolpersonalen få kompetent utbildning i hur man nyttjar datorerna. Framförallt måste lärarna förstå när man ska nyttja dem. Grönlund (2014) menar att de negativa resultaten kan bli omfattande ifall datorn inte nyttjas på korrekt sätt.

Som avslut vill jag trycka på att datorn är ett hjälpmedel. Den skall inte ta över utbildningen och får absolut inte ta plats ifrån ämnets innehåll. Lagom är alltid bäst!

Ge gärna någon synpunkt eller tyck till. Har ni egna exempel så dela gärna med er så resten kan ta del av era erfarenheter

 Grönlund, Å. (2014). Att förändra skolan med teknik : bortom ”en dator per elev”. Örebro: Örebro univ.

Nottingham, J. (2013). Utmanande undervisning i klassrummet : återkoppling, ansträngning, utmaning, reflektion, självkänsla. Stockholm: Natur & kultur.

TIMSS, ett positivt trendbrott

Tidigare i veckan kom ett styrkebesked för den svenska skolan i och med att resultatet från TIMSS (Trends in International Mathematics and Science Study) presenterades. Resultatet visade nämligen på att svenska elever i årskurs 4 och 8 presterar bättre i matematik och naturvetenskap än tidigare. I och med den trend av fallande resultat de senaste åren, kan vi nu se detta som ett positivt trendbrott.

I en presskonferens som Gustav Fridolin (utbildningsminister) och Anna Ekström (Gymnasie- och kunskapslyftsminister) höll den 29 November 2016 så belyser Fridolin det positiva med TIMSS samtidigt som han också pratar om att ojämlikheten växer inom skolan. Hemresurser och bakgrund spelar stor roll i elevernas resultat, och han säger att ojämlikheten i den svenska skolan måste brytas för att elever ska få med sig de kunskaper de behöver.

Redan till veckan kommer också resultaten av PISA (Programme for International Student Assessment) att presenteras. PISA är världens största elevundersökning som undersöker 15-åriga elevers kunskaper i läsförståelse, matematik och naturvetenskap.

Här under ser ni hur Sveriges resultat kontinuerligt rasat från år 2000. Från att ha varit över medel i jämförelse med andra länder till att gå långt under medel. Kommer nu pisa resultatet visa på en fortsatt sänkning, eller kommer den börja peka uppåt? Det ska bli spännande att se.

(Bild tagen från skolverket)

Nu har alltså TIMSS undersökningen visat sig vara bra, och då kommer då min fråga, hur tror ni det kommer gå på PISA-undersökningen, och vad är det som har gjort att vi rasat så mycket genom åren? Och vad har gjort att vi tagit oss upp i TIMSS nu? Och om ojämlikheten fortfarande växer i skolan, vad kan man göra åt det?

Här kan ni se presskonferensen som hölls den 29 November 2016, där Gustav Fridolin och Anna Ekström berättar om TIMSS(Grundskola) och TIMSS Advanced (Gymnasium)

Jag har inte tagit upp TIMSS Advanced nu, men det berättar Anna om i detta klipp.

http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/11/gustav-fridolin-och-anna-ekstrom-kommenterar-timss-och-timss-advanced/

Jag hittade även ett litet test på 12 frågor som DN hade gjort, där du kan se om du hade klarat åttondeklassarnas test i TIMSS.

http://www.dn.se/ekonomi/fragesport/klarar-du-attondeklassarnas-test-i-timss/?question=1

Skolverket om PISA

http://www.skolverket.se/statistik-och-utvardering/internationella-studier/pisa

Handen på spisplattan

John B. Watson hade gjort ett försök med en liten pojke, ett år gammal för att se om han kunde betinga en rädsla för en vit mus. Försöket Watson gjorde var att slå med en hammare samtidigt som pojken såg den vita musen och efter några gånger så började pojken gråta enbart när han såg musen. Försöket Watson studerade gjorde att pojken hade nu utvecklat en rädsla när han såg en vit mus. (Hwang & Nilsson, 2011, s.40)

När jag läste om Watsons och den klassiska betingningen så kom jag tänka på det som hände min dotter för ca ett år sen.

När min dotter var ca 2 år gammal så stod hon med mig vid spisen för att laga mat. När jag var klar så tog jag bort stekpannan från spisplattan och hon var snabb med att sätta handen på plattan och brände sig. Hon hade ont och grät i en timma och fick en jätte stor blåsa på hela handen. Detta var ca ett år sen och hon minns det än idag. Varje gång jag säger att jag ska laga mat och ställer mig vid spisen och hon vill hjälpa mig så säger hon ”Mamma, inte ha handen där, då gör det ont” och så backar hon ett steg.

Nu kommer hon ju växa ifrån det och inte tänka på det när hon blir lite större men det är en intressant teori att läsa om och se att det faktiskt stämmer. Har ni varit med om något liknande? Något som får er att minnas en dålig upplevelse?

Hwang, P., & Nilsson, B. (2011). Utvecklingspsykologi. Stockholm: Natur och kultur.

Att inte bli förstådd..

Tidigare har jag inte insett hur svårt det är för de elever som har ADHD. Min sambos lillebror som är 15 år har ADHD och han har helt och hållet tappat tron på sig själv, att han kan, att han kan ha drömmar för han anser att han inte kommer ta sig dit ändå.
I hans fall så är skolan inte det minsta engagerad i hans skolgång, tyvärr får han inte det stöd han behöver i sitt hem heller. Det ställs inga krav på honom, han får göra som han vill med i princip allting. Han har inget självförtroende kvar, eleverna och lärarna tycker han är jobbig, bråkig och stökig och stöter bort honom.
Frågar jag honom om vad han drömmer om att få göra när han blir stor så har han inga drömmar för han är "kass" säger han själv.
Efter att ha sett den filmen som fanns med i Lottas powerpoint "Alvin får ett utbrott" växer det enorm ilska och besvikelse inom mig. Dels på mig själv för att jag själv inte har sett hur dåligt han mår och vad det faktiskt är som orsakar det.
Det skrämmer mig samtidigt då jag själv ska ut och jobba i en värld där jag kommer stöta på olika svårigheter hos eleverna. Kommer jag kunna ge alla elever allt? Kommer jag att räcka till som lärare för en elev med ADHD? Kommer jag kunna hjälpa dom på det sättet jag vill hjälpa min sambos lillebror?
Efter att nu ha läst om specialpedagogiken och dess olika perspektiv vidgar det ens syn på specialpedagogik och hur viktigt det verkligen är.
Att ge ett barn med ADHD struktur på livet och ställa lite krav tror jag kan vara en viktig sak för att underlätta det forsatta livet för det barnet. All den läsning som vi nu har gjort om specialpedagogik har verkligen gett mig väldigt mycket kunskap och lite jävlar-anamma att jag som lärare ska göra mitt yttersta för att nå fram till ALLA elever och förmedla så mycket kunskap jag kan!

http://urskola.se/Produkter/177423-Orka-Alvin-far-utbrott

Tankar och åsikter från Therese i grupp 18. Kom gärna med kommentarer och knep hur man kan tackla sånt här. I mitt fall känns det som att jag står bredvid och tittar på när hans självförtroende tinar bort.

En presentation av grupp 18

Therese Forsberg heter jag, 24 år gammal och är nybliven student på Grundlärarprogrammet med inriktning fk-3. Jag studerar på distans via Karlstads universitet och går på lärcentrat i Alingsås där jag också bor i ett radhus med min pojkvän.

På fritiden tycker jag om att spendera tid med min familj och mina vänner samt träna.

Det blir en hel del hockey för mig då min sambo spelar i Vänersborg. Jag är en tjej som är positiv, organiserad och tycker om att styra upp saker för att ha koll.

Hej! Mitt namn är Niclas Johansson. Jag är 24 år gammal och är bebodd i den vackra staden Skövde tillsammans med min sambo Lina. Jag läser Grundlärarprogrammet med inriktning årskurs 4-6 på ett lärcentra i Mariestad. Jag har under de senaste fem åren tjänstgjort i försvarsmakten som sjukvårdare och gruppchef. På fritiden, utöver den tid som går till studier och värnande om flickvännen, så spelar jag innebandy i div.1. Laget är självklart Skövde för varför skulle man vilja vara någon annanstans… Jag spelar även lite gitarr och sjunger när ingen är hemma, Orsaken till det får ni lista ut själva. Läraryrket har jag inte någon direkt relation till sedan innan men jag är väldigt positivt inställd till det. Jag hoppas på att bild och musik utbildningen kommer att genomföras och längtar till den första VFU:n. Vill ni veta mer så finns det säkert information om man söker på google, eller så får ni helt enkelt fråga. Tack för mig!

Mitt namn är Dina Sandberg och är 29 år gammal. Jag bor i Lidköping med min man Mikael och våra två flickor, Leah 5 år och Isabelle 2 år. Jag läser till lärare i årskurs F-3 på Karlstads universitet men utgår från Lidköpings lärcentra. Under de senaste åren så har jag jobbat på olika ställen, varit föräldraledig och utbildat mig till frisör. Senast jobbade jag på en skola i en årskurs 1 under ett helt läsår, där jag trivdes väldigt bra och det är anledningen till varför jag valde att läsa till lärare. På fritiden tränar jag på gymmet, umgås med mina barn & man och så blir det en del tjejträffar med underbara vänner.

Hej! Jag heter Erik Nilsson. Jag är 18 år och bor i Arvika  tillsammans med min sambo Moa. Jag läser grundlärarprogrammet med inriktning årskurs 4-6 på Karlstads universitet via lärcentra i Arvika. På fritiden tycker jag om att spela trummor, gitarr, följa fotboll från både England och Spanien samt umgås med familj och vänner. Jag har de senaste åren varit gymnasiestudent på det estetiska programmet Stage and Perform i Arvika, där jag tog studenten tidigare i år. Utöver mitt intresse för läraryrket så har jag också stort intresse i musik. Jag har under de senaste åren varit med i 2 musikaler. Jag har spelat Doody i Stage & Performs senaste uppsättning av Grease samt varit med i ensemblen på Säffleoperans uppsättning av The producers. Jag har även spelat trummor i många olika konserter med Stage and Perform. Intresset för läraryrket har jag dock alltid haft med mig, och jag har alltid varit nyfiken på yrket. Jag är otroligt inspirerad och motiverad att en dag få ta hand om Sveriges framtid. Tack för mig!