Tidigare har jag inte insett hur svårt det är för de elever som har ADHD. Min sambos lillebror som är 15 år har ADHD och han har helt och hållet tappat tron på sig själv, att han kan, att han kan ha drömmar för han anser att han inte kommer ta sig dit ändå.
I hans fall så är skolan inte det minsta engagerad i hans skolgång, tyvärr får han inte det stöd han behöver i sitt hem heller. Det ställs inga krav på honom, han får göra som han vill med i princip allting. Han har inget självförtroende kvar, eleverna och lärarna tycker han är jobbig, bråkig och stökig och stöter bort honom.
Frågar jag honom om vad han drömmer om att få göra när han blir stor så har han inga drömmar för han är "kass" säger han själv.
Efter att ha sett den filmen som fanns med i Lottas powerpoint "Alvin får ett utbrott" växer det enorm ilska och besvikelse inom mig. Dels på mig själv för att jag själv inte har sett hur dåligt han mår och vad det faktiskt är som orsakar det.
Det skrämmer mig samtidigt då jag själv ska ut och jobba i en värld där jag kommer stöta på olika svårigheter hos eleverna. Kommer jag kunna ge alla elever allt? Kommer jag att räcka till som lärare för en elev med ADHD? Kommer jag kunna hjälpa dom på det sättet jag vill hjälpa min sambos lillebror?
Efter att nu ha läst om specialpedagogiken och dess olika perspektiv vidgar det ens syn på specialpedagogik och hur viktigt det verkligen är.
Att ge ett barn med ADHD struktur på livet och ställa lite krav tror jag kan vara en viktig sak för att underlätta det forsatta livet för det barnet. All den läsning som vi nu har gjort om specialpedagogik har verkligen gett mig väldigt mycket kunskap och lite jävlar-anamma att jag som lärare ska göra mitt yttersta för att nå fram till ALLA elever och förmedla så mycket kunskap jag kan!
http://urskola.se/Produkter/177423-Orka-Alvin-far-utbrott
Tankar och åsikter från Therese i grupp 18. Kom gärna med kommentarer och knep hur man kan tackla sånt här. I mitt fall känns det som att jag står bredvid och tittar på när hans självförtroende tinar bort.
Jag tror precis som du att det är viktigt att ställa krav och ha en öppen dialog , kanske finns det vissa lärandesätt som är lättare för honom och andra som är svårare, miljöer som är bättre och sämre. Men också samtidigt ställa krav på lärarna i skolan att ge honom i detta fall det han behöver för att kunna känna sig duktig och få kunskap och utvecklas i skolan. Att stöta bort någon som lärarna gör löser ju inte problemet.
SvaraRaderaPrecis! Det känns på något sätt som att nyckeln till att det ska bli bättre är att han får lite struktur i sin vardag och även krav!
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaAlla elever behöver bli förstådda, det viktigaste är nog att läraren har förståelse för de svårigheter som eleverna har. Det handlar nog mycket om kunskapsbrist eller tidsbrist, lärarna har kanske inte den kunskap och/eller tid som behövs för att kunna möta eleven med särskilda behov. Alla människor som har ADHD är inte likadana, de är lika unika som alla andra, och det gör att lärarens relation till eleverna är ännu viktigare. Att lära känna varje enskild elev, oavsett diagnos eller ej.
SvaraRaderaStruktur är viktigt, tydliga instruktioner och att välja ut uppgifter som kan vara intressanta för den enskilda eleven. Att göra matteuppgifter som handlar om bollsporter eller om något annat intresse som eleven har, tror jag är viktigt för att eleven ska känna motivation.
Precis som du uttrycker om oro eller rädsla över att inte kunna ge alla elever den uppmärksamhet och stöd de behöver. Det är ett krävande ansvar som läraren har som kanske inte går att nå upp till?
Bland det sämsta man kan göra för barn som har ADHD är att ha krav i för stor mängd. Just ordet krav är jättejobbigt för dem risken finns att de låser sig. Det bästa man kan göra är att uppmuntra och ha rutiner. Rutiner är A och O, utan rutiner fungerar inte barnen oftast.
SvaraRaderaSå skolan gör bäst i att sänka kraven och ge de förutsättningar utvecklas i sin takt. Skippa läxor för oftast är energin slut redan efter halva dagen då orkar man inte ha krav hemma också.
Det bästa man kan göra som lärare är att lyssna på föräldrarna för de har kunskapen. Du kan läsa på hur mycket som helst och kunna massa men de som kan barnen bäst är föräldrarna.
Min dotter har ADHD m.m. Jag märker direkt när kraven kommer på henne i skolan och när det varit en dag utan.
Precis som Johanna säger så är intresseuppgifter det viktigaste, ett ämne där de känner trygghet.
Du som lärare kan göra ditt bästa men att hjälpa elever med särskilt behov kan inte ligga på lärarens ansvar, där måste elevhälsa och vården ta ansvar. Som lärare har vi ansvar för utbildningen och det som sker i skolan.
Men det finns olika grader av ADHD också, och han är inte helt slut när han har kommit hem. Men i detta fallet som jag skrev så finns inte kunskapen hos föräldrarna heller så för lärarna finns det egentligen ingen att lyssna på förutom honom! Men jag tror inte helt och hållet på att det inte ska finnas några krav, jag menar inte skyhöga krav men lite lättare krav för det skapar också struktur och rutiner.
RaderaEtt barn som har ADHD behöver fasta rutiner och de behöver ha delmål och mål för att må bra. Som du säger att man inte skall ha höga krav, men ändå krav som skapar struktur och rutiner tror även jag är viktigt. Av egna erfarenheter har jag lärt mig att med rutiner så minskar det frustrationen och det innefattar sig ett lugn över situationen.
RaderaJust krav är något som skolan ställer på sin elever oavsett, och kanske i din släktings perspektiv utan insyn i hans svårigheter eller behov av anpassning.
SvaraRaderaDet kan vara just kraven som gör att han blir stökig och jobbig, för att han inte når upp till de krav som ställs. Det kan också vara så att han pga detta inte har möjlighet och ork till att klara med "krav" hemifrån på fritiden heller, du antyder att han mår dåligt och inte kan se några drömmar.
Ja, barn med adhd kan ofta ha nytta och hjälp av tydlighet och struktur, liksom de flesta barn och vuxna. Men när världen redan rasat och måendet är för dåligt, har man kommit in så sent, att just kanske krav inte är det som behöver ökas på. Jag skriver i min grupps blogg om krav som något som kan ge en människa en känsla av att vara behövd. Krav kan således vara positivt, absolut. Men i bemötande av en elev liknande din släkting så skulle jag rekommendera att läsa in sig på leg. Psykolog Bo Hejlsikov och hans arbeten kring låg affektivt bemötande, ett arbetsredskap för vuxna kring barn och ungdomar som har liknande mående som din släkting, och fundera på hur mycket och för många krav har vi (samhälle, skola och vuxna) egentligen stallt på denna unga människa för atr han ska behöva må som han gör, och vad kan vi hjälpa honom att sortera ner för att han ska må bättre?
/ madeleine
Precis som du skriver så tror även jag på att det är oerhört viktigt att ställa rimliga krav. För höga krav sätter bara press på eleven och får dem att må dåligt. Den pedagogiska miljön måste anpassas till elever med särskilda behov eftersom de då kanske får det lättare med lärandet. Som elev är det väldigt viktigt att man blir förstådd och sedd av sin lärare. Kunskapsbrist hos lärare kan leda till missförstånd, men det är viktigt att man som lärare har förståelse för att vissa elever har mer svårigheter med skolan än andra. För elever med inlärningssvårigheter är det viktigt med en tydlig struktur och upplägg. Alla elever är olika och har olika behov så det är viktigt att man som lärare ser till varje enskild elevs behov.
SvaraRaderaJag tycker om att du blir mer motiverad av att bli lärare på grund av denna situationen, istället för att ge upp och tro att man inte kommer räcka till som lärare. Det som du tar upp att man ska nå alla elever är viktigt. För om man som lärare istället formar undervisningen till eleverna som kommer man nå alla elever, så att det inte blir som det kompensatoriska perspektivet där det är meningen att eleverna ska formas efter lärarens undervisning. Detta gör ju då att eleverna som inte klara det känner sig inte bra nog och tappar allt självförtroende och självkänsla som din sambos lillebror. Därför är det nog viktigt att man som lärare tänker över undervisningen och verkligen försöker se till att man når ut till alla.
SvaraRaderaMycket intressant! Det här är ett ämne som ligger mig väldigt nära! Jag tycker det är viktigt att ge barn med diagnosen ADHD struktur och en ordentlig planering samt att ställa krav på dom. Det är viktigt att man inte stämplar dom med ADHD, utan istället belyser att det är okej att vara annorlunda. Jag är själv uppväxt med ADHD utan att ha vetat om det, mina lärare upptäckte ganska tidigt att jag troligtvis hade ADHD och därefter anpassade undervisningen så att jag klarade av den utan att ge mig en ADHD-stämpel. Jag hade bra lärare, istället för att säga att det var fel på mig och att jag skulle anpassa mig efter normen så sa dom att det var okej att känna sig annorlunda ibland och gav mig rätt stöd för att klara av skolan. Tyvärr har inte alla den turen, det finns klassrum där ADHD verkligen speglas som en sjukdom och att alla som har den diagnosen har samma problem, och det är det som har motiverat mig mycket till att bli lärare. Jag vill att alla elever, svårigheter eller inte, ska känna sig välkomna i klassen med sina speciella egenskaper!
SvaraRaderaEmma
Uppskattar verkligen din kommentar då du själv har ADHD! Att få se det ur ditt perspektiv gav mig väldigt mycket då jag inte kan prata med honom så mycket om det! Men jag har fått för mig att krav ger struktur men även rutiner. Det går lite hand i hand. Och utifrån honom så behövs det krav i hans liv och även göra kraven till positiva mål för honom som han kan nå och får känna att han kan. Det är många i hans närhet som använder hans ADHD som en ursäkt till mycket, "men det är ju pga hans adhd" istället för att vända det till något positivt för honom.
RaderaPå grund av sånna här situationer blir jag mer taggad på att utbilda mig till lärare. Idag är det många barn som vuxna som har diagnosen ADHD. Det viktiga som lärare i detta fall är att se till han får den hjälp som han behöver för att klara av skolan. En bra struktur och planering kan ändra mycket för honom. Dessutom ska utbildningen anpassas utefter varje individ vilket det inte verkar göra i din sambos lillebrors fall. Jag vill att alla ska känna sig välkomna i mitt klassrum och kommer inte särskilda någon bara för det finns en diagnos i bakgrunden.
SvaraRaderaEvelina
Tack för att du tar upp ämnet, ADHD. Ju mer vi pratar om det desto mer ökar vår förståelse kring det.
SvaraRaderaVi kanske ska lära barnen tidigt i skolan om vad adhd innebär.
Lika väl som vi pratar om när någon sitter i rullstol i skolan "att vi ska hjälpa och visa hänsyn", så skulle vi kunna lära ut till barnen om att en funktionsnedsättning även kan vara osynligt.
Kunskap och en ökad förståelse till att alla är olika är väldigt viktigt, även hos barnen.
Tack själv för ditt givande inlägg Marika, och tack för att du delar med dig!
RaderaJag kan nu i efterhand säga att jag har varit blind för vad det är som gör att ett barn med ADHD agerar och reagerar som de gör. Nu när vi har fått läsa om det och man läser andras blogginlägg och folk som delar med sig får man en annan förståelse för ADHD.
Jag håller med dig i det du skriver om en person i rullstol!
Hoppas nu att vi som blivande lärare kan öppna andras ögon för detta också.